Yep! Igår blev lilla jag gammal, hela 18 år. Hua! Önskelistan var ju inte speciellt lång, för en gångs skull. Pengar, pengar, pengar.... Pengar. Ungefär det. Dock har jag ju fått resa till Uddevalla betald, så det är ju en present i sig.

Nu har även Myspojken försagt sig lite. Någonting är på väg hit, och jag ogillar verkligen folk som kommer och ringer på om man inte vet vem det är. Usch usch! Blir nog till att montera ner ringklockan och gå ut med hunden på långpromenad istället.   

Hua, kom precis hem från en två timmar lång promenad med Bror liten. På med stegräknaren och så ut! Pang! Väl hemma stod den på 9660 steg, dock tror jag att den inte räknar alla. Nåväl, mycket är det i alla fall. Me like.

Nu blir det till att spela sims!   

Kikade lite på aftonbladet (aka aftonhoran) och hittade en artikel om att sex stycken kosmonauter idag lyfter till Mars - på låtsas.

Artikeln hittar ni här.

Dom kommer då vara inlåsta i en modell av en rymdfärja under 520 dagar - alltså 1½ år. Tre ryssar, en kines och två européer ska göra detta test.

Så kom jag att tänka på hur sjutton jag skulle fungera i en sån grej.

För det första mår jag dåligt om jag inte kan komma ut, och framför allt klarar jag inte av att umgås med samma människor dag ut och dag in längre än som max några veckor. Och speciellt inte under en sån grej.

Hm... Tur att jag inte satsar på en sån karriär, även om det vore ganska coolt.   

Yep, nu är alla tankar tillbaka. Jag kom på att förra hunden skulle fyllt 10 år idag, vilket satte igång alla bråk-tankar igen.

Sensommaren -05 märkte jag att det var något fel på honom. Något stämde inte, men jag kunde inte sätta fingret på det. Vid nyår bara några månader senare gick han bara ner i vikt och hade ingen ork längre. In på Albano, där han låg inne 3-4 dagar, över nyårshelgen. Tur att pojken inte brydde sig om raketer...

3 januari -06 åkte vi in till honom efter besked varje dag. Första två dagarna hade det blivit bättre, och han fick dropp och ätit med bra aptit. Sedan gick det utför direkt.

Vi fick komma in i ett av rummen. Vitt, tomt och ångesten steg. Efter några minuter kom dom in med honom. Det var knappt så han kunde gå och han var inlindad i filtar. Han hade alltid hälsat på alla, oavsett om han kände dom eller inte. Oss var han alltid överlycklig över att se. Men nu orkade han inte mer, utan sjönk ihop på golvet.

Han somnade in med huvudet i mitt knä, och blev inte ens 6 år gammal.

Den första gjorde jag för 1½ år sedan, och har under tiden funderat på hur jag kan fortsätta på den. Idag kom jag på en fortsättning, och har därmed påbörjat det -> bild 2.

Anledningen till nyansskillnader osv är att 1 är skannad, 2 är fotograferad med mobil.

Jag kan faktiskt inte sluta skratta, även om jag samtidigt skäms ihjäl. Dock vet jag inte varför eftersom jag inte har någon aning om vem människan är. Kanske är det för att hon är svensk?

Som sagt, jag har ingen aning. Skön är den i alla fall.   

Ja, nu är det bestämt. Bokat och betalt, inklämt i kalendern (som för övrigt är rätt tom). Jag vet bannemig inte var jag ska ta vägen. Hjärnan tänker inte klart, kroppen gör inte riktigt som jag vill. Ingenting vill lyda, vill bara iväg.

Resan går då, tillsammans med Idelma, till Uddevalla och myspojken min! Fy sjutton vad jag längtar! Iiih!

90 mil fram och tillbaka, sammanlagt knappt 8 timmar på tåg med vovven. Förhoppningsvis får vi sällskap på tåget hem av just myspojken också.

Gash! Det är helt otroligt!
Och nedräkningen då... Det är den 30 juni vi åker. Mysmys!

Gash! Jag är ju sån där som lyckas glömma bort saker och ting, och fick via en facebook-grupp reda på ett riktigt awesome program! Kompatibelt med Windows, Mac OS X och Linux (både 32-bitars och 64-bitars).

Programmet är då Rainlendar2, och är i princip en kalender med händelse-blopp* och 'att göra'-blopp*.

Hur som helst, check it out! Finns en hel del skins att dra ner lite varstans också.   

* Blopp i det här fallet är.. Ptja.. Ruta, fönster... Vad man nu vill kalla det.