Yaman! Och den gick åt till, bortsett från morgonrundan med vovve i morse, att promenera med bror liten och vovvepuff. Promenad i 1 timme och 45 minuter lite drygt, sedan bar det av hem till mina bröder.

Fick se en massa bilder på Andreas (bror stors dejt, bror litens vän osv) nya vovve - Agostino. 1-årig Rottweilerhane, skitläcker!

Så nästa helg blir det troligtvis så att vi låter Ago och Idelma ses, och eventuellt så får vi äntligen någon att träna tillsammans med. Yay!

Hur många har vaknat av en hund som bufflat runt i sängen, och blivit överlycklig så fort man rört på sig?

Det var så jag vaknade. Försökte bestämt somna om, men hon la sig tätt intill och snodde täcket. Till slut fick jag nog och drog på mig linne och mjukisar, så gick jag en sväng med henne runt dagiset.

Helt dött, och så sjukt skönt! Äntligen kunde man slippa idiotiska hundägare, det sista man behöver när man ser ut som en zombie.

Summa sumarum; hunden snodde 2½ timme av min sovtid. Hade bestämt att jag skulle upp vid 10.  
Men hunden är skapligt nöjd i alla fall...

Bjuder på en lol-bild, som mycket väl skulle kunna vara jag i vintras.

§ 4: Sveket mot minkarna (textad) from Djurrättsalliansen on Vimeo.

Jag kan inte sätta ord på dom känslor som uppstår hos mig när jag ser och hör sånt här.

Jag har rent generellt svårt att förstå mig på folk - men när vissa då beter sig sjukt udda, och även folk omkring mig ifrågasätter deras idéer och värderingar, då är det ju så att man börjar undra.

Och det är fullt möjligt att jag är väldigt dömande.

Hur som helst, tidigare i somras hittade vi en hund som fanns i Göteborg, som skulle omplaceras. Lät tydligen jättebra från ägarens sida i början, och så ville hon att jag skulle ringa. Jag förklarade i ett mail att jag har telefonfobi - men skrev dessutom att jag skulle ta mig i kragen och ringa.

Tror ni att hon svarade när jag väl ringde? Inte ringde hon själv upp heller, eller skickade ett sms om att jag kunde ringa igen.

Trots det så hade vi sagt att vi skulle mötas halvvägs, då dom även har en dotter på några månader (som var anledningen till att hunden skulle omplaceras). Pang bom, vi gjorde upp dag, tid och plats. Kvällen innan fick jag ett mail om att dom ändrat sig - men att dom skulle höra av sig om det blev aktuellt igen.

Några veckor senare hade dom avlivat hunden.

Hur tänkte man där?

Min älskling är superduktig! Han har, trots att han jobbat/praktiserat på en gård, så är han rädd för hästar. Så var vi iväg med hans far och skulle leta reda på ett skjul - intill en hästhage, troligtvis ridskolans hästar på sommarbete, eller möjligtvis privathästarna där.

Hur som helst, vi gick dit istället (efter mycket om och men!), där jag snart stod och gosade med en gigantisk valack.

Älskling stod 1 meter ifrån först, men kom snart intill mig vid staketet. Och efter cirka 5 minuter fick jag honom att klappa hästen! Woh!   

Jag insåg även hur mycket jag saknar att hålla på med hästarna, det var äckligt hur maffigt det kändes att bara vara nära och dra in doften.

Yep, nu ligger ännu en ny design uppe på bloggen. Dumdidum.

Nej, jag kan inte ha en och samma allt för länge, av någon skum anledning. Förhoppningsvis ska jag lyckas ha den här ett tag i alla fall.

Och nu bär det snart av mot sängen för mig, ska upp tidigt (åtminstone jämfört med senaste dagarna, då jag kommit upp vid 13-tiden) och dra iväg till Arbetsförnedringen. Woh!

Googlade nyss på Lupus, och insåg att jag ligger 4:2a (4e sidan, nummer 2). Woh!

Såg även att bloggplatsen nu fått ihop en 'frågeruta', så nu är det fritt fram att fråga på här till höger. Tur att jag aldrig orkat införskaffa 'bloggsvar'.   

 
Google-sökningen.

För några timmar sedan kom jag, hunden och far hem från skogen, där vi kört ett ca 300 meter långt spår. Wroom, så var hon klar. Hundjäkel.