... Åtminstone min mormor. Hon är extrem. I det här fallet är det faktiskt inte jag som är det, då övriga familjen plus min fästman också tycker att hon är jobbig.

Hua! Igårkväll fick jag nog och bestämde att jag skulle till mina bröder.

Duktig som jag är, så kollade jag med den yngre av dom så det var okej. Då fick jag veta att jag skulle kolla med den äldre, som vägrade låta mig sova hos dom. Det visade sig sen att han eventuellt skulle få med sällskap hem.

Err... Så istället bar det av till fästmannen, sov där och åkte med hans pappa till jobbet imorse. Hans jobb ligger 3 minuters gångväg från mina bröder, så jag hamnade likt förbannat där. Dock med frukost till dom också, vilket blev skapligt uppskattat.

Men nu ska i alla fall tanten vara ute ur huset och sitta på bussen hem till norrland. Själv ska jag börja packa ihop dator och så, och möta mor vid kommunalhuset och sedan träffa min vikarierande LSS-handläggare.

Gah, jag vill ha vår igen! Gief-eli-gief!

Vill kunna gå ut med hunden i evigheter utan att tänka på att jag kommer frysa ihjäl, kunna gå utan att fundera på var det är snorhalt. Kunna ta med kaninen ut på promenader, och vara ute hela nätterna.

Jag saknar det som fan.

Ge mig, tack.

Fick igårkväll reda på att världens bästa pizzabagare avlidit. Inte bara bra på att göra pizzor, utan höll koll på sina kunder. Om en familjemedlem ringde, och en annan hämtade, så visste dom att dom hörde ihop.

Hjärncancern tog honom. Snabbt.

Evin avled 24 februari -10.

Vila i frid, vännen.

Jag har hittat ett motto, eller snarare kanske visdomsord, som jag är ganska fäst vid.

"Om normal innebär att jag är som er och delar era ideal, då ska jag aldrig bli normal!"

Jag lovar, min kanin ÄR inte normal! Inte nog med bildbeviset ni får senare, utan även... allt annat!

Håller på att städa buren nu innan mormor kommer, så han får skutta runt i rummet med kompostgaller för dörren till köket. Den förbaskade fluffbollen är ju världens rymling, så han vet hur man fäller gallret! Dum nin.

När jag kom tillbaka från badrummet där jag sköljt ur botten på buren, då sitter han i köket och är supernöjd över det han gjort - nämligen haft ner gallret och hoppat ut i köket.

Hmm... Nu är jag ensam hemma med hund och kanin, eftersom mor är på väg hem och far är och hämtar mormor. Vilket resulterar i att jag har gallret halvt för, eftersom Idelma vägrar komma in här just nu.

Och Nawal har hittat en ny grej att göra - backa in i en kartong! Tjohej! Det var nog spännande, haha.

Nu har jag fixat lite halvkassa bilder på blonderingen, men ni får åtminstone se hur det ser ut. Och nej, jag orkar inte vända och fixa, så ni får helt oredigerade. Woh!